"Hakuna matata"
Jag vet inte, men jag trodde att jag äntligen funnit harmonin i mig själv.
Men jag hade fel, nu som då!
Jag hatar känslan av att inte kunna andas, den brinnande
klumpen i magen och tårar som aldrig tycks ta slut.
Då önskar jag ibland att jag inte fanns eller kunde resa bort från mig själv
tills det försvann, men bara en stund, tills det försvann.
För det finns så mycket vackert jag fasar för att missa i livet,
det är tankar & längtan som alltid finns där någonstans.
Jag vill få sätta ett litet underverk till världen, bli Mormor till vackra små
barnbarn och bli riktigt gammal med min kära.
Att välja glädje, att se till det fina man har här i livet och vad som komma skall, det får man
aldrig glömma. Det är det som hjälper mig upp till ytan igen!
