Den stora ensamheten

Så har den drabbat mig igen
Den stora ensamheten
Utan någon synlig förankring
l verkligheten
Allt synes vara, som det borde
Jag ser inget fel vi gjorde
Allt är som det borde vara
Jag kan inte alls förklara
Varför den drabbat mig igen,
den stora ensamheten?

Jag har lärt mig dras ner, jag vet det är så
Jag gav efter för mörkret, det var enklare så
Jag har simmat mot ytan,
men drogs ändå ner
Jag ville nog upp, men förmår det inte mer
Där uppe finns ljuset, där uppe finns du
Jag säger som det är, jag säger det nu
Jag är rädd och jag sjunger
den här sången för dig
Då den berättar om någonting
som ansätter mig....



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: