Bantning är en allmänspråklig benämning på en persons försök att gå ner i vikt.
Ordet har sitt ursprung från en man vid namn William Banting Han levde 1797-1878 i London och hade stora problem med sin övervikt. När han pensionerades slutade han äta socker och stärkelserik mat, detta ledde till att han gick ner i vikt. Han gav senare ut en bok som hette Letter on Corpulence Addressed to the Public där han presenterade sin metod, the Banting method, som senare kom att användas som ett verb med betydelsen att minska sin vikt.
Bantning går ut på att förbruka mer energi än man tar in genom mat. Detta kan göras på många olika sätt:

Text tagen/Källa:http://sv.wikipedia.org/wiki/Bantning



När jag googlar ordet bantning fick jag 222 000 träffar och en av de sponsrade länkarna
lyder "Minska 15 kg på en månad", hälsosamt? NEJ!
Vilken normal människa vill leva på dieten en frukt om dagen? SJÄLVSVÄLT!
Vart man än kolla finns det tips, klubbar, dieter, kurer, operationer och mediciner så man minskar
i vikt. Jag tror att männskligheten har förlorat uppfattningen om vad som är normalvikt och undervikt/övervikt!
Vad är idealet för dig? När har man en normal vikt?

                         
                         Vackra Jessica Simpson                Precis lagom!
                        

Den bantnings hysteri som finns i världen idag påverkar speciellt våra unga människor som lever
med pressen att vara overkligt smal, vi proppas fulla med information genom internet, tv, reklam,
verkliga livet och på alla sätt och vis!
Vi skall leva hungriga, undernärda och samtigit vara högpresterande, hur skall det funka?

Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du

Det finns alltför många som vill tala om
Att du bör vara si och så
Gud Fader själv, han accepterar dej ändå
Och det kan du lita på

Du vet väl om att du är värdefull ...

Du passar in i själva skapelsen
Det finns en uppgift just för dej
Men du är fri att göra vad du vill med den
Säga ja eller nej

Du vet väl om att du är värdefull ...

                                                                                             
                         
 
Kärlek från,



                                                                                        

Första bilden jag såg på min älskade


Första bilden du såg på mig





  

Blääääää!!! Vad jag har tråkigt!!!
Blev inget av med bio, har mest städat hela dagen och lagat lite mat
som den hemmafru jag är :)
Nu sitter jag med cidern i handen och funderar vad denna lördag kväll
bär av, förmodligen inte längre än till sängs.
Men det hade nog varit skoj att se lite folk, fast det skulle nog sluta
som det brukar med mig. Paniik!
Har på senare tid undvikit både alkohol & krogen för det tenderar
att framkalla endel ångest, ensamt ibland.
Fast det är tur att jag har så fina vänner (M&G) som inte heller ser något
direkt intresse i krogsvängen utan tillsammans har vi trevligare
saker för oss. Dricka kaffe, prata telefon, röka och prata om vad som helst.
Fast vi skulle nog kunna fixa ett besök på Harrys och rocka mest fett av alla!

Tjejer ni vet vilka ni är!

                             

Om jag tänker tillbaka på min skoltid, borde jag kanske vara både arg och hämndlysten.
Jag hade det inte lätt men det har skapat min personlighet.
Hade det varit idag så vet jag att det aldrig hade hänt, men i detta får jag nog lita på uttrycket
"det som inte dödar det härdar".

Jag kan såhär i efterhand tänka tillbaka på, vem var det egentligen mest synd om.
Var det jag som offer eller det de som mobbade?
Man kan fastslå att det förhopnningsvis bara var jag som i slutändan fick ut något positiv av hela processen.
Det tog mig många år att komma bort från räddslan. Den finns fortfarande kvar i Sjömarken, där jag växt upp. 
Men jag har lärt mig att låta den stanna där. Vill jag ta fram den så kan jag, men skillnaden nu är att det är på mina villkor och inte deras.
Ibland kan jag nog inte låta bli att undra om det hemsöker dem om nätterna, har dem känt ånger för vad det utsatte mig för?

Men ni skall veta att jag vill hjälpa och önskar att jag kunde. På ett eller annat sätt så har ni hjälpt mig till att känna ödmjukhet mot omvärlden.
I slutändan har jag bara mamma och min sambo att tacka för att jag kommit över detta.
Tack mamma för att du sa till mig att stanna och inte fly!
Tack Marcus för att du fick mig att glömma och lärde mig att kämpa och tro på mig själv!

Men när allt kommer omkring så vet jag att detta är en del av mitt liv och min personlighet, jag lärt mig att acceptera och har tagit lärdom av!